Vem blir nästa Kodak i byggbranschen?

Alla känner till historien om gigantiska Kodak som gick i konkurs; med digitalkameran väl gömd i källaren försökte man undertrycka tekniken. I dagens byggbransch händer det mycket, men vi hänger långt efter de flesta andra branscher. Om man ser mot McKinseys rapporter från 2015 visas att byggbranschen ligger på näst sista plats, precis ovanför "Agriculture and hunting", när det gäller digitalisering. Hänger vi med?

Vi har vissa fachgrupper som är mer utsatta än andra, och det är helt klart att vi har mycket att lära från andra branscher. Standardisering och att minska antalet mantimmar är en utmaning vi har försökt lösa länge. Utmaningen förutom kostnader är ämnet färdigställande av byggprojekt. Vi säger att byggnaden är färdig, men faktumet är tyvärr att vi väldigt sällan slutför i tid och det finns alltför ofta för många felleveranser.

"It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent. It is the one most adaptable to change."

-Charles Darwin

Ser man på antalet timmar man lägger på värdeskapande aktiviteter är skillnaden mellan genomsnittet mycket stor, och det tycks dessutom ha en negativ trend. I sådana tider är det disruption som träder fram.

ITB-rollen har kommit för att försöka lösa problemet med byggnader som inte fungerar direkt, ha "ägandeskap" eller tilldela ägandeskap till de olika tekniska aktörerna då det vanligtvis är 2-15 fach involverade i vissa tekniska komponenter. Om man hade löst standardiseringen hade vi kanske klarat oss utan detta årsverke i vissa projekt. Men jag håller personligen med om att ITB-rollen är nödvändig och kostnadsbesparande idag, särskilt där byggherren kontraherar aktörer efter en standard totalentreprenad.

"ITB-koordinatorn är förmodligen inte lösningen på lång sikt. Det är som att ösa en sjunkande båt istället för att reparera hålet."

Jag har tittat på en bransch som jag håller mycket kär men fruktar kommer att ha en stor utmaning i framtiden på grund av den digitalisering som krävs, samt förväntningar på ny teknik och allt enklare användargränssnitt.

Är SD-anläggningens tid förbi?

I början av 90-talet fick man verkligen arbeta hårt för att få in en SD-anläggning i en byggnad. Byggnadens ägare var tvungen att förstå varför detta var ett behov. Lyckligtvis kom det några rader i TEK-normerna som beskrev att byggnaderna skulle styras energieffektivt, och då var SD-anläggningen helt självklar i större byggnader.

Tidigare var en fungerande SD-anläggning helt avgörande för om en byggnad var energieffektiv och jag har själv bidragit till att spara 30 till 40 % i enskilda byggnader som inte hade SD-anläggning.

Idag har de tekniska anläggningarna blivit mer och mer stand-alone. Ventilationsanläggningen levereras idag oftast med internautomatik, och man har till och med erkända undercentraler i internautomatiken. Argumentet om flexibilitet är därför helt borta. Vidare levereras Värmeanläggningarna med färdig automatik, och detta fungerar också helt stand-alone, vanligtvis med fler funktioner än SD-anläggningen hade, och med vattenmängder från pumpar, befintliga temperatursensorer på pumpar osv.

Idag levererar man mycket dubbelt på komponentnivå, och varför är det så? Vi är tvungna att förenkla, men råder det helt enkelt brist på kompetens hos aktörerna? Efter en besiktning på en kommersiell fastighet stötte jag på denna lösning som tyvärr inte är ovanlig. Det är en rehab. som gjordes för 2 år sedan.

Här har tre olika system levererats som inte kommunicerar med varandra, och detta är gjort för att "spara" pengar.

Det finns ett system som styr ventilationsanläggningen, ett eget stand-alone-system som styr kylbafflar, SD-anläggningen övervakar och radiatorer styrs manuellt. Dessa kan också styras och justeras med inställningsbart börvärde på samtliga, så undrar du vem användarna trycker på? Vid besiktning kyler vi, stänger ventilation och hade full effekt på radiatorerna.

Det är inte en ovanlig syn, och jag anser att när vi som bransch gör detta har vi misslyckats.

Jag kommer från SD-branschen och har arbetat med SD-anläggningar i 12 år och är en SD-förkämpe i blodet, men det betyder inte att jag till varje pris ska kämpa för föråldrade protokoll som kräver extremt mycket ingenjörstid som i sin tur blir kostsamt. Det betyder att jag kämpar för energieffektiva byggnader som ska styras rätt, och på så sätt blir de smarta. Och det är just sådana lösningar som gör att man väljer att bygga på ett smart sätt.

Jag har tidigare styrt pumpar och värmeanläggningar på SD-anläggning, men efter att ha sett hur de nya stand-alone-anläggningarna fungerar förstår jag inte att vi fortfarande tillåter att hela pumpautomatiken kopplas ur och ersätts med kontaktorer som slår in och ut med en "smart alternering" vid tvillingpumpar? Varför tar vi in extra sensorer när vi redan har många sensorer vi kan "kommunicera" med?

Svaret kan vara för att vi har för många protokoll och gateways att förhålla oss till. Jag var länge en förkämpe för BACnet och har tagit certifiering på "tyska-engelska", men tiden har gått framåt och det har inte BACnet. Om man ser på "Smart by powerhouse" säger man implicit att för att nå nivå 3 är det bara öppna API och IT måste kompensera för bristande säkerhet. Är det då rätt att försöka rätta till BACnet eller bör man gå över till ett standardiserat IT-språk?

Det senaste året har jag arbetat med många smarta projekt, bland annat Ateas smarta byggnad i Stavanger. Här har man sett fastighetsbranschen som en mycket viktig aktör, men med många slutna protokoll. Man valde här att standardisera sig på IP och öppet API på toppnivå. Detta gjorde att de leverantörer som var avsedda för jobbet byttes ut för att få in några som ville vara med på detta. Det tycker jag också är väldigt konstigt, varför vill man inte vara med på denna förändring?

Med allt fler standardiserade system blir SD-anläggningen i grunden ett SCADA/Toppsystem (Supervisory Control And Data Acquisition). Det vill säga en plats för att visualisera data och bearbeta data som leder till "big data" och maskininlärning.

När det gäller användarvänlighet, överskådlighet, intuitiv användarupplevelse, mobilvänlighet m.m. kan man själv bedöma svaret baserat på bilden till vänster som är hämtad från kravspecifikation till en kommun.

Data som finns i SD-anläggningen är också de viktigaste data man har i en byggnad för energi och inomhusklimat. Detta är också data man behöver läsa/skriva till om man ska ta bort dubbla komponenter, samt för att ha möjlighet att använda smart office så att användarna kan vara i fokus.

När man ser vidare på bolag som Google, Amazon, Microsoft, Atea, Telenor m.fl. är det bolag som är i en helt annan klass när det gäller data och visualisering. Här finns egna avdelningar som arbetar enbart med visualisering och hur vi ska förstå data utan att ha kunskapen. Hur kommer IT att påverka denna bransch? Blir SD uppätet? Blir det samarbete? Eller blir det en kamp i olika riktningar?

Den kompetens SD-ingenjörerna har anser jag är helt unik! Vem i byggbranschen har en så tvärfacklig kompetens, som måste förstå vad alla de andra tekniska fachen gör för att sy ihop detta? Om jag hade varit byggherre hade jag anställt SD-ingenjörerna 10 av 10 gånger! Jag gjorde det faktiskt själv när jag var teknisk förvaltare. Jag tror starkt på att kompetensen här kommer att vara en drivkraft för innovation, men kanske som stödspelarna, byggherren och rådgivarkompetensen.

Vem tror du blir nästa Kodak i byggbranschen?

‍