– Vi är i världstoppen på radonkoncentration

– Det beror på både geologiska förhållanden, vårt klimat och det sätt vi bygger våra bostäder på, säger seniorrådgivare vid Avdelning strålskydd och miljö på Direktoratet for strålevern og atomsikkerhet, Maria Larsson.

Innebär en betydande hälsorisk
Med kylan kommer den radioaktiva och hälsoskadliga radon-gasen smygande. Ädelgasen bildas i berggrunden och kan sippra in i hus genom sprickor och otätheter mot marken. När vi andas in luft som innehåller radon leder det till en bestrålning av lungor och luftvägar, vilket över tid kan leda till lungcancer. Det beräknas att radon i bostäder orsakar drygt 400 fall av lungcancer årligen i Norge. Risken ökar med radonkoncentrationen i inomhusluften och med vistelsetiden.
– Störst är risken för de som aktivt röker eller har rökt. Risken vid radonexponering är nämligen runt 25 gånger större för rökare än för personer som aldrig har rökt, säger Larsson.
Radon i inomhusluften utgör med andra ord en betydande hälsorisk, och därför vill man naturligtvis ha så låga radonnivåer som praktiskt möjligt.
– Gränsvärdet för radon är 200 Bq/m³, och det finns en åtgärdsgräns på 100 Bq/m³, säger Larsson.

Enkelt att bli av med?
Vi talar ofta om vintern som radonsäsong, men Larsson berättar att radon finns i berggrunden hela året.
– Men när det är kallt ute och byggnader värms upp bildas ett undertryck inne. Ökat undertryck i byggnaden ökar inflödet av markluft och radon, säger Larsson.
Den goda nyheten är att det ofta är ganska enkelt att bli av med radongas, även om den har kommit in bakom husets väggar.
– Det finns bra och effektiva åtgärder. Vi delar in dem i tre kategorier: tätning, tryckmändring i marken (radonsug/brunn) och ventilation. Vilken typ av åtgärd, eller kombination av åtgärder, som lämpar sig bäst måste bedömas i det enskilda fallet, säger Larsson.

Hon berättar att sannolikheten för att mäta för höga radonnivåer ofta är större i äldre byggnader än i nybyggnader, eftersom den Byggtekniska förordningen (TEK17) ställer krav på förebyggande åtgärder mot radon.
– Detta innebär a) radonspärr mot marken och b) anordning för tryckreduerande åtgärder i marken (radonsug/brunn) under byggnaden, som kan aktiveras när radonkoncentrationen i inomhusluften överstiger 100 Bq/m³, säger Larsson.
Hon berättar att nybyggnader alltid bör mätas efter att de tagits i bruk, för att säkerställa att åtgärderna fungerar som de ska. Hon hänvisar till webbplatsen för Direktoratet for Byggkvalitet för mer information:

https://www.dibk.no/regelverk/byggteknisk-forskrift-tek17/13/iii/13-5

Var hittar man radon?
På denna sida: https://geo.ngu.no/kart/radon_mobil/ finns en karta som visar var koncentrationen av radon i Norge är störst. Enligt Larsson ska man dock inte lita blint på en sådan karta.
– Det finns inte ett bestämt radonbälte i Norge. Det finns områden som är mer utsatta än andra, men i det här landet finns det potential för radon nästan överallt, säger hon och berättar att inomhusradonkoncentrationen är en kombination av flera olika faktorer.
– Förutom geologi är det faktorer som byggnadsteknik, byggnadens tekniska skick, klimat, användning av byggnaden och så vidare. De lokala variationerna kan vara stora, och inomhusradonnivåerna i byggnader i samma område kan variera, även mellan grannhus. En radonmätning är det enda som kan säga något bestämt om radonnivån i en enskild byggnad.
– Därför rekommenderar vi att alla mäter radon, säger Larsson.

Så här mäter du radon: https://www.dsa.no/radon/slik-maler-du-radon